Människan har utforskat i stort sett varje hörn av den här planeten vi bor på, om det nu är möjligt att utforska hörn på en rund planet. Varje del av planeten är kanske ett bättre uttryck.
Det finns få, om ens några, platser på jorden hon inte tagit sig till, därför har hon nu börjat snegla på andra planeter för att utforska dessa.
Men det finns en plats dit väldigt få människor nått, den plats som ligger allra närmast.
Så nära, och ändå så outforskad.
Den platsen är hennes eget hjärta, och vidare ut i den oändliga själen.
Människan kan resa ut i rymden, bestiga de högsta bergen och dyka i de djupaste haven, eller bara annars utforska världen, men allt det här leder ingen annanstans än till ett begär att söka mera.
Det här sökandet leder till att hon vet mycket om vad som händer i världen, men hon vet nästan inget om vad som händer i hennes eget hjärta.
Och endast den som finner vägen till sitt eget hjärta hittar hem.
Det är kanske inte så konstigt att hjärtat är en outforskad plats, för det är en av de svåraste platserna att hitta till.
Därför att det inte handlar om att gå eller resa någonstans, utan det handlar om att inse att vi redan är där. Den här platsen finns i vårt inre, inte någonstans därute i världen.
Vi är alltid där, bara vi lär oss att se åt rätt håll, inåt i stället för utåt, men det är inte lätt att vända en blick som alltid varit riktad åt ett håll.
Det här är dock den plats vi först av allt bör upptäcka och utforska, för det är den här platsen som är startpunkten för vår verkliga väg i livet.
Kommentera