Livet är ett mysterium.
Det är en fantastisk möjlighet att uppleva här och nu, inte ett problem att lösa.
Men människan inser inte de fantastiska, hon strävar i sin blindo enbart efter det fanatiska.
Hon har ett sådant behov av att veta allt, att kontrollera allt, att uppleva trygghet, att sätta upp och sträva efter mål, att uppfylla ambitioner, att hon gör hela livet till ett problem. Och inte bara ett problem utan ur detta ena problem har det växt fram tusentals och miljontals ytterligare problem, alla skapade av människan.
Problem som hon sedan kan ägna sin tid åt att söka lösningar på.
Och allting blir en enda stor röra. Världen är inte oredig och kaotisk, det är det bara människan som är.
Därför att denna pyttelilla varelse i universum tror sig kunna härska över det stora hela. En både fåfäng och galen tanke.
Vi måste våga släppa vårt kontrollbehov, och våra strävanden att härska över livet, och inse vilket mirakel och mysterium det är. Och därmed också vi själva är, för vi är delar av det stora livet.
Se på hela existensen, naturen och universum, med vilken balans och harmoni allt fungerar.
Samma balans och harmoni kan vi människor också uppleva om vi tillåter livet att vara det mysterium det är.
Kommentera