Du må kallas grönbladig, jag må kallas ljushyad.
Du må stå på samma plats i fönstret dagarna i ända, jag må röra mig hit och dit.
Du må kallas växt, jag må kallas människa.
Små skillnader, små olikheter, men i mångt och mycket är vi lika.
Vi behöver båda vatten och näring för vår fysiska överlevnad.
Vi behöver båda kärlek och glädje för vår själsliga överlevnad.
Vi är båda beroende av solen för att leva och växa, och samtidigt också av mörkret för vila och återhämtning.
Vi är båda mera än vår fysiska närvaro i världen, vi har båda en förmåga att utstråla skönhet, ge glädje, vara tacksamma, oavsett om någon uppfattar det eller inte.
Vi hålls båda samman av samma energi, livsenergin.
Vi är delar av samma liv.
Vi är delar av varandra, du ger mig syre, jag ger dig koldioxid, en del av dig finns i mig, en del av mig finns i dig.
Kommentera