Jag har ingenting att göra,
säger den yngre
Ja, men så gör ingenting då,
svarar den äldre.
Fast det var ett påhitt, för så svarar ju inte de äldre.
Därför att de inte känner till konsten att göra ingenting.
De känner enbart till görandets konst
…han är ju så duktig
eller
…hon är ju så duktig
säger de om folk som gör saker och ting
eller
…han är arbetsskygg eller hon är arbetsskygg säger de om folk som inte gör så mycket.
Precis som om livet skulle gå ut på att vara duktig.
Och de äldre sätter press på de yngre, för enligt de äldre duger du bara om du presterar något i det yttre, om du når goda skolresultat, om du är duktig på att arbeta…eller om du överhuvudtaget kan klassificeras som duktig.
Inte undra på att många unga mår dåligt i sina försök att leva upp till epitetet bror eller syster Duktig. Den här strävan baseras på en lögn, och det vet de flesta unga intuitivt. De känner att det inte är rätt. Men det intuitiva räknas inte i dagens värld, utan allt räknas i vilken nytta du bidrar med.
Livet handlar inte om att prestera och duga i andras ögon. Det handlar om att känna vad som är rätt för en själv.
Ifall det är att göra ingenting är det precis det man ska göra. Det är helt okej att göra ingenting, i själva verket är det grunden för allt.
För det är ur konsten att kunna göra ingenting som ens verkliga görande i livet formas.
Genom att göra det som man själv vet är rätt blir man duktig – utan att behöva tänka eller uttala att man blir och är duktig.
Ja, då gör man det för att det känns rätt, inte för att visa sig duktig.