Jag är fullt medveten om att en del av texterna här på bloggen bara går halvvägs, de öppnar på sin höjd upp en fråga eller ett synfält men de ger inga svar.
Och människan önskar sig färdiga svar, färdiga svar att leva efter. Livet fungerar inte så, det har inga färdiga svar. Svaren ges vartefter vi går framåt på livets väg, därför att livet är en ständigt pågående process.
Människan vill ha de färdiga svaren, och det finns människor redo att leverera dem, politiker, religiösa ledare, samhället i stort. Och föräldrar ger vidare sina färdiga svar till barnen. Och så lever lögnerna vidare från generation till generation.
För om vi lever på andras svar lever vi på lögner. Därför att livet har sina egna svar åt var och en av oss. Vi måste själva finna de svaren. Det är till exempel inte en förälders uppgift att ge färdigtuggade svar åt sitt barn, utan en förälders uppgift är ge utrymme för barnet att utforska och upptäcka sina egna svar.
Människan är i mångt och mycket ett frågetecken, och livet är det som ger oss svaren vartefter vi lever det, men för att kunna ta emot svaren behöver vi vara öppna och redo att lyssna. Och det svar vi får i dag kan vara ett annat än det vi fick i går, därför att allt är i ständig förändring.
Men människan tror sig stå över livet och och tror sig själv ha svaren. Man ser det tydligt då människor kommer med tvärsäkra påståenden om saker och ting som de hört från andra, framförallt sådant som av den stora massan anses som sanning, och man inser att de själva aldrig undersökt om det som de säger verkligen är sant.
Det är ju också så mycket bekvämare att leva på massans sanningar än att söka sina egna svar, och en lögn omhuldad av de många känns tryggare än en sanning som kanske enbart man själv upplever.
Vill vi leva ett sant liv, vill vi leva vårt eget liv, måste vi våga lita på de svar som livet ger just oss.
Därför är det också så att om det finns påståenden och svar här på bloggen är dessa inga allmängiltiga sanningar, utan det är de svar jag har just i skrivstunden.
Kommentera