Döden, detta fenomen som allt emellanåt kommer och påminner oss om vår egen dödlighet.
Kanske är det just det som gör döden så skrämmande, att vi inser att vi en dag också ska möta den.
Döden som vi inte vet någonting om. Vad händer då lågan slocknar?
Å andra sidan vet vi nästan inget om livet heller. Vad händer då lågan verkligen brinner?
För de flesta av oss lever med en låga som nätt och jämnt flammar.
Vi vågar inte leva livet fullt ut, för vi vågar inte lita på det, utan vi söker alla möjliga tryggheter och garantier.
Kanske är det också därför som döden skrämmer oss.
Därför att vi inte lever livet fullt ut i dag, utan det finns alltid något mera vi tror att vi måste hinna med i framtiden, något som ska göra vårt liv uppfyllt.
Men döden frågar inte om vi hunnit med allt då den kommer.
Om vi inte hunnit med allt då döden kommer beror det oftast inte på att den kommer för tidigt, utan på att vi slösat bort de stunder vi haft på oväsentligheter i stället för på det vi är här för.
Jag har slösat bort många stunder, men jag har också hunnit uppleva så mycket att döden egentligen inte skrämmer mig.
Den är alltid närvarande, och verkligheten är ett samspel mellan livet och döden. Döden upplevs ibland som tragisk, men för det mesta innebär den vanlig sorg och tråkighet.
Det verkligt tragiska skulle vara om den inte fanns, om vi skulle leva på den här planeten i den form vi har i dag i all evighet.
Då skulle det inte finnas någon plats för det nya.
För livet är ingenting annat än en ständig omvandling av former, där det gamla dör och det nya föds. Det är helt naturligt och sker varje dag i någon form.
Jag har slösat bort många stunder, men jag har också hunnit uppleva så mycket att döden egentligen inte skrämmer mig. Vad det innebär vet jag inte, men det ger i alla fall ett lugn, det finns inget jag måste hinna med
…och jag har gjort många misstag, men det finns ingenting jag ångrar.
Apropå måsten; se på en människa som kan vara involverad i det hon ser som ett livsviktigt projekt, och så tar hennes dagar slut, och ändå går världen och livet vidare. Sist och slutligen är det bara i vår egen lilla värld vi är oersättliga.
Slöseri är förresten att fundera på döden, för åt den kan vi inte göra så mycket. Livet är här och nu och det är det vi kan göra något åt.
Det viktiga är att leva livet i dag, allt annat sker tids nog.