Människan är en mästare på att begränsa sin tillvaro.
Det här trots att vi har hela den gränslösa verkligheten till vårt förfogande.
Men människan tror inte på gränslöshet, hon tror på gränser. Och hon väljer att leva i dessa begränsningar, hon identifierar sig med en nation, eller annan geografisk plats, hon identifierar sig med en religion och hon identifierar sig med en yrkestitel och alla möjliga andra petitesser.
Prova bara en sådan enkel sak som att smaka på de två begreppen, Begränsad kärlek och Gränslös kärlek. Vilken är närmare din egen smakupplevelse av kärleken?
För människan begränsar även sin kärlek. Hon tror att det bara är tillåtet att älska en annan människa åt gången, ja, eller på sin höjd de människor som ingår i det hon kallar sin familj.
Den mänskliga kärleken är i sin högsta form gränslös, och är inte begränsad till en eller ett fåtal andra individer.
Men den kärlek vi känner i dag är begränsad till samhällets normer, i stället för att vara fri och obunden. Sann kärlek kan inte bindas, den är en fri fågel.
Det här med att vi ska ha en partner och leva tillsammans hela vårt vuxna liv är mera ett socialt påfund än en naturlig uttrycksform av kärlek.
Därför blir kärleken begränsad, och kan upplevas mera som ett fängelse än som ett uttryck för frihet. Frihet och kärlek är vingar på samma fågel. Det är inte naturligt att begränsa sin kärlek till en enda människa. För en del kan det vara det, men inte för alla.
Det är som att äta samma mat varje dag, om vi inte åtminstone förändrar något i kryddningen kommer måltiden snart att upplevas som något slentrianmässigt i stället för att upplevas som något som ger oss energi och nya krafter.
Det är fullt möjligt att älska flera människor, och det är dessutom helt tillåtet att göra det. För vem ska kunna hindra dig från att älska en annan människa? Annan än du själv. Vi är fria att älska oberoende av om vår kärlek är besvarad eller inte.
Kärlek handlar inte om att tillhöra en annan människa eller att äga en annan människa. Det är slaveri, inte kärlek.
Den sanna kärleken har ingenting med samhälleliga normer att göra, den är fri att uttrycka sig som den vill, och den ger frihet åt andra att uttrycka den kärlek de känner i sitt hjärta.
Det mänskliga hjärtat är i sitt djup lika gränslöst som verkligheten.
Kärleken är frihet och gränslöshet, och rätten att älska vem vi vill och hur många människor vi vill, och acceptans av andras rätt till detsamma.
Det är en rätt som livet gett oss. Det är vårt val om vi använder oss av den.