Det kunde stå, ibland blir man galen, men det är inte helt rätt, för hur kan man bli något som man redan är?
Som att gå in i fullkomligt meningslösa argumentationer, vilka inte gör annat än suger ut ens energi
…det är en form av galenskap
…men fortfarande förståeligt, för det händer att man i omedvetenhet dras med i stundens hetta.
Vad som är värre, mera galet
…är att efteråt älta och ångra argumentationen.
Det är det verkligt meningslösa, och det som verkligen äter upp ens energi och liv.
För det vi ger vår energi, vår uppmärksamhet, vår medvetenhet är det som är centrum för vårt liv.
När vi ger allt det här till negativa företeelser göder vi det negativa, och naturligtvis vice versa, när vi ger energi, uppmärksamhet och medvetenhet åt det vackra göder vi det vackra.
Dessutom, på tal om meningslös argumentation;
Människor har faktiskt rätt att se på världen precis på det sätt de vill, hur galet vi än tycker att det är.
Om vi inte ger andra människor den rätten, vad har vi då för rätt att hävda det för oss själva?
Vi kommer aldrig att komma till ett läge där alla ser världen på samma sätt.
Att acceptera detta mycket enkla faktum gör i sig att livet blir avsevärt lättare.
Vi behöver inte slösa vår energi på argumentera för att vi anser att vi har rätt, vi behöver bara finna ut vad som är rätt och sant för oss och leva ut det.
Och det sanna och rätta kan enbart hittas i sådant som kärlek och glädje, och dessa kräver ingen argumentation utan uttryckta i den praktiska verkligheten talar de för sig själva.
Det är det sunda och friska, och det behöver världen och var och en av oss mera av.
Kommentera