Det finns två huvudsakliga former av kunskap, boklig kunskap och verklig kunskap. Den bokliga kunskapen är lånad kunskap, det är sådant som vi tar till oss utifrån.
Visst, vi kan känna igen oss i det, och vi kan se att det är sant men endast om vi själva upplevt samma sak eller om vi känner djupt inne i oss att det är sant. Det vill säga om det väcker verklig vetskap hos oss, annars förblir det inte mera än boklig bildning.
Om vi verkligen vill veta något om livet
…det kan vi bara lära genom oss själva, genom att delta i livet, genom att leva.
Det finns inget annat sätt att verkligen lära sig om livet än att vara närvarande i det från ögonblick till ögonblick, från stund till stund. Därför att det är ständigt föränderligt, ständigt nytt.
Ingen bok kan lära oss om livet, det kan bara verkligheten göra.
Hela livet är en öppen bok, som låter oss läsa och lära i varje stund.
Av någon anledning verkar människor anse det viktigare att studera och lära om världen än att studera och lära av livet och verkligheten.
Visst är det bra att få kunskap om världen också, men för att verkligen veta någonting måste vi uppleva det inifrån.
För att skaffa sig allmän kunskap, för att låta sig underhållas eller för att ta del av andras upplevelser eller till och med för att fly verkligheten för en stund är böcker utmärkta verktyg, men för att lära känna livet är studier av sig själv, av naturen och omgivningen, av verkligheten den sanna vägen.
Livet är trots allt en praktisk företeelse att leva, inte en teori att studera.
Kommentera