Individen eller kollektivet, vem står högst?
En enkel fråga, och med ett i grunden mycket enkelt svar.
Individen är den högsta formen av varande. Av den enkla anledningen att individer är det enda som existerar.
Livet skapar endast individer, det skapar inga kollektiv.
Det är människan som skapar kollektiven.
Människan kallar det skog när enskilda träd står sida vid sida.
Människan kallar det samhälle när enskilda människor lever sida vid sida.
I verkligheten finns det varken skogar eller samhällen, dessa finns enbart i människans värld.
Det enda som existerar i verkligheten är individer.
Människan skapar samhällen för att de få ska kunna styra över de många. Vi har byggt en värld av kollektiv där endast ett fåtal individer har den verkliga makten i sina händer.
Först när den enskilda individen har frihet och ansvar faller makten i de mångas händer. Individens makt över sig själv är den högsta makten som finns.
Människan föds som en fri och gränslös individ, men snart kommer samhället och sätter på henne bojor och begränsningar.
Det är individen som har de unika förmågorna, gåvorna, inte kollektivet. Förmågor som kollektivet gör allt för att ta ifrån individen, därför att fåtalets makt bygger på kontroll av individen.
I den värld vi byggt undertrycks (ja, till och med förtrycks) individen för kollektivets bästa. Det är en värld där det falska härskar över det äkta.
Vi behöver vakna upp och se verkligheten, inse att vi, var och en av oss, är en individ, inte ett flertal.
Kollektivet innebär splittring, vi och de, en delning av det i grunden odelbara, därför att allt är ett. Individen är den högsta formen av gemenskap. För när vi ser varandra som individer kan vi mötas på samma nivå, då kan vi inse vår samhörighet och enhet.
Verklig hållbar mänsklig gemenskap, samlevnad, kan inte uppstå innan vi sätter individen framom kollektivet. För att återknyta till föregående text om blomstring;
Det finns en inre knopp i de yttre blommande blommorna på sista skoldagen, det finns en inre knopp i oss alla och att få den att slå ut i blom är allt vad livet handlar om.
…endast där var och en individ ges utrymme att blomstra kan verklig gemenskap uppstå.
Individen är det högsta sanna, och endast blomstrande individer kan skapa en blomstrande gemenskap.