Befinner mig sedan en vecka tillbaka i Stockholm, eller närmare bestämt i Sundbyberg.
Just nu är det hemma för mig.
Därför att det är här jag befinner mig.
Vi människor lever sådana begränsade liv, trots att vi är födda obegränsade.
Vi är barn av livet, och hela existensen är vårt hem.
Det är klart, vi föds på en viss plats men det betyder inte att vi är bundna till den platsen. Ifall vi identifierar oss med en geografisk plats innebär det att vi väljer att begränsa oss till att vara något mycket mindre än vi är.
Det vi i vardagligt tal kallar för hem är egentligen inte alls ett hem, utan en boplats.
Vårt verkliga hem under vår vistelse här på jorden är vår kropp, så var än vi fysiskt befinner oss för stunden är vårt hem.
När vi inser det blir hela världen vårt hem, och då är vi alltid hemma. Ja, i själva verket är hela existensen vårt hem.
Så gränslös kan vår verklighet vara, om vi bara öppnar oss för den.
Det enda som hindrar oss från att uppleva den verkligheten är våra tankar och vår identifikation med det lilla och det begränsade.
För några år sedan gjorde jag en del tavlor med budskap på. Ett av dessa budskap var;
Den som bär sitt hem i hjärtat är alltid hemma.
Mitt hem finns i hjärtat. Det betyder att mitt hem är precis här där jag är just nu.
Kommentera