Den föregående texten ledde in på ett sidospår, som sedan utvecklades till ett eget huvudspår, nämligen den här texten.
Att kunna förlåta en annan människa är den största kärlekshandling som finns, inte enbart gentemot den andra människan utan framförallt gentemot sig själv.
- ur gårdagens text
Det är ju dessutom många gånger så att det är de människor som gör så kallade orätta saker som är i störst behov av kärlek, därför att de ofta gör det som de gör just på grund av avsaknad av kärlek.
Det är bara att se på den värld vi lever i, vad har ropen på fler och hårdare straff åstadkommit? Jo mera och grövre brottslighet. Förr eller senare måste vi inse att det bestraffningssystem vi har är ett träd som aldrig kommer att bära annat än beska frukter.
Vi kan hoppas och tro att det ska få människor att förändras, och att det ska göra världen till en tryggare plats, men det kommer aldrig att ske, därför att att det är en omöjlighet.
Det är omöjligt att ett träd som bär beska frukter plötsligt en dag ska börja bära söta frukter.
Vi kan helt enkelt inte straffa fram trygghet, och en värld där människor tar hänsyn till varandra.
Precis som Jennifer Twardowski säger i gårdagens citat
Varenda en människa i den här världen är sårad och kämpar på sitt eget unika sätt. När du tillåter dig själv att helt och fullt se det öppnar du dörren till obegränsad medkänsla och kärlek, vilket, som en följd, leder till genuin och autentisk förlåtelse.
behöver vi inse att varje människa har sina egna sår, och det är dessa sår som får oss att agera som vi gör.
Ingen människa är född god eller ond, utan vi formas alla av världen omkring oss.
Vi gör alla misstag, dumma saker, inte av elakhet, utan av oförstånd. Vi förstår helt enkelt inte bättre i den stund vi gör det vi gör.
Det är våra sår, våra inre sår, som får oss att agera som vi gör, därför att det gör ont. Den här smärtan får oss att skada andra, och vi inser inte att det i själva verket bara gör såren djupare.
Sår läkes inte genom att ständigt peta i dem, genom att hålla dem öppna, utan de behöver medel som helar dem. Sår läkes inte heller genom bestraffning, det är bara ännu ett sätt att hålla dem öppna.
Allt det här bottnar i brist på förståelse, brist på förståelse av oss själva, vilket är detsamma som brist på förståelse av människan och brist på förståelse av orsak och verkan. Vi förstår inte att våld, bestraffning är en form av våld, leder till mera våld och större otrygghet.
Sår behöver omvårdnad för att läka.
Vi kan inte läka sår, skapa en tryggare värld, med några andra medel än kärlek, ökad förståelse och ökad medvetenhet. Det är inget som varken jag eller någon annan människa hittat på, utan det är helt enkelt en livets lag.
Kommentera