För att ingen ska ta den här bloggen på alltför stort allvar blir det i dag lite humor, av tveksam sort.
Först en fortsättning på föregående tema; tre små ord med vilka den svagaste kvinna kan knäcka den starkaste man:
Är den inne?
Och så har du säkert sett hur statyer ute i det fria ser ut. Fågeldass som de också kallas. Det leder fram till följande lilla historia om två bronsstatyer, föreställande en ung man och en ung kvinna med armarna längtansfullt utsträckta mot varandra, som sedan 300 år tillbaka står långt inne i en park.
En dag vandrade en magiker genom parken, och såg det unga paret. Eftersom han var en magiker tänkte han att han kan ge dem liv så att de får mötas och älska en stund.
Sagt och gjort, det unga paret fick liv och satte genast iväg till närmsta buskage. Därifrån hördes strax ett väldans liv. Magikern blev nyfiken och smög fram till buskarna.
Där såg han mellan några grenar hur den unga mannen höll fast en fågel, medan kvinnan skvätte på den. Sedan sa mannen;
Nu är det din tur att hålla fågeln medan jag skiter på den.
Efter 300 år med fågelskit…
Som sagt var; ta inte allt så allvarligt.
Eller som det heter; ett gott skratt och en dos kärlek gör stunden gladare och livet lättare.