Människan är en mästare på att söka förklaringar.
Inte ens det som sker mitt framför hennes ögon, eller det som sker inom henne kan hon tro på utan en förklaring.
Människan förklarar bort livet, i stället för att leva det.
Vi har blivit sådana fegisar.
Vi vågar inte tro på det vi ser och på det vi upplever, vi vågar inte tro på livet.
Det enda vi tror på är våra egna, och framförallt andras, förklaringar.
Förklaringar som alltid är halvdana, alltid bara går halvvägs.
Därför att verkligheten är så mycket större än människan kan inse, så mycket större än människan kan förklara.
Vi kan aldrig förklara hela verkligheten, aldrig förklara hela livet.
Livet är ett äventyr att uppleva, inte en händelse eller ett fenomen att förklara. Livet är alltid nytt, och förklaringarna alltid baserade på det gamla.
När vi tror på förklaringarna framom det vi själva upplever blir vi lätt offer för allehanda ”bedragare”, för det finns alltid människor som har förklaringar på allt.
Och de vill få oss att tro att sanningen ligger i deras förklaringar, men förklaringarna är på sin höjd halvsanningar. Akta dig för dem som säger sig ha sanningen, för den som säger sig ha funnit den ultimata sanningen är antingen ute efter att lura dig eller är själv vilse.
Ingen annan än livet självt kan ge oss sanningen.
Och vi är alla delar av livet självt, så det finns inget annat än vår egen medvetenhet och vårt eget hjärta som kan säga oss vad som är rätt och sant.
Så sluta sök svar i förklaringar, och sök dem i stället hos dig själv och i livet.
För det är bara där som de verkliga svaren finns.