Ibland händer det inte så mycket i en människas liv.
Det är ganska skönt, på sitt sätt, och ganska njutningsfullt, om man lärt sig att njuta av det händelselösa.
Det händelselösa är som en form av väntan, och samtidigt inte. För trots allt händer det hela tiden någonting. Livet står aldrig stilla.
Det handlar om att kunna se också de små sakerna som händelsefulla, som betydelsefulla händelser.
Att ingenting händer kan bero på att vi sått ett frö som ännu inte grott. Då händer det ändå saker i det fördolda.
Det kan också bero på att vi stannat upp för att vi inte vet vart vi är på väg. Då är det bäst att låta saker och ting klarna innan vi sätter igång, låta det grumliga sjunka till botten så att vi kan se det klara. Även då händer det saker i det fördolda, det grumliga som sjunker undan.
Det viktiga är att veta att även om vi ser det som att ingenting händer, så händer det ändå hela tiden saker. I våra liv.
Lika viktigt är det att veta att vi inte kan tvinga saker och ting att hända, vi kan bara bereda jordmånen för dem, och vara öppna för att de kan ske.
Är vi riktigt öppna kan vi se att det hela tiden sker, små, små steg. Och precis i den här stunden sker det nästa steg som måste ske. Ett helt avgörande steg.
Det händer nu.