Begreppet tillit kom till mig, från ett par olika källor.
Tillit till andra människor, och tillit vi bär med oss i oss själva.
De här två hänger ihop, för vår tillit till andra människor grundas på den tillit vi bär med oss.
Om vi låter tilliten komma till uttryck gör vi andra människor mer pålitliga. Vår syn på andra människor beror inte på de andra människorna, utan på oss själva. Ifall vi ser andra som oärliga är det för att vi ser på dem med de oärlighetens ögon som är våra egna.
När vi misstror en annan människa signalerar vi åt henne att vi ser henne som opålitlig, vilket lockar fram den sidan hos henne.
Om vi i stället visar att vi litar på henne lockar vi fram hennes ärliga sida.
Naturligtvis finns det människor som är ute efter att lura oss, men de allra, allra flesta är ärliga den allra, allra mesta tiden. Speciellt om vi visar att vi litar på dem.
Det gäller alla människor, oavsett var de bor eller varifrån de kommer.
Tillit är en av de största gåvor vi kan ge en annan människa, både kända och okända. Det är också en gåva till oss själva, för vårt umgänge med andra människor blir så mycket enklare och mer givande om vi litar på dem.
Även om vi någon gång blir lurade, vad kan någon ta ifrån oss? Materiella ägodelar? Pengar? Sådant som vi ändå en dag måste skiljas ifrån. Egentligen borde vi kanske vara tacksamma för att vi ibland blir avlurade det ena eller det andra, det lättar på vårt bagage för ju mera vi äger och har desto fler bekymmer har vi och desto fler utgifter och kostnader.
Vad ingen kan ta ifrån oss, om vi inte självmant ger bort det, är tilliten. En av de allra värdefullaste tillgångarna i umgänge med andra människor.
Tilliten är en tillgång vi alla bär med oss, och med vars hjälp vi faktiskt kan förändra världen. För ju större tillit vi själva uttrycker och ju mera tillit vi visar andra människor desto ärligare och öppnare blir den här världen vi delar.
Det är ett enkelt faktum.
Kommentera