Ur reklamen för ett tv-program;
Ju mera du vet om världen desto mera vet du om dig själv.
Till en början kan ett sådant påstående se ut att vara sant, och det är ju så vi lever till stora delar i dag. Vi söker kunskap i det yttre.
Men all kunskap är mer eller mindre ytlig.
Det är inte allmänbildningen som gör dig till den du är. Den är precis som ordet säger, allmän. Det är sådant som ”alla” förväntas ”veta”. Allmänbildning kan vara bra att ha i många sammanhang, men den får oss inte att förstå saker och ting på ett djupare plan, och den leder inte till förändring.
Det är lite som med ett dricksglas. Du kan hälla vad som helst i glaset, vatten, läsk, mjölk, öl. Glaset tar emot allt, utan att förändras.
Kunskap är det som du häller i glaset, innehållet, medan du är glaset, det beständiga. Du kan ta emot hur mycket kunskap som helst, men det betyder inte att du som människa förändras.
Verklig förändring kan endast ske inifrån. Grunden för sann vetskap om världen och verkligheten är självkännedom. När vi verkligen känner oss själva vet vi vad som är sant och vad som är falskt. Det är vetskap.
Kunskapen är ytlig och fastnar i huvudet, medan vetskapen är djup och innefattar hela vårt varande.
Uttrycket i början bör alltså svängas om;
Ju mera du vet om dig själv desto mera vet du om världen.
Det här öppnar samtidigt dörren till evighetens mysterium. Det finns alltid något nytt att upptäcka hos sig själv, och därför finns det också alltid något nytt att upptäcka om världen.
Kommentera