En väldigt enkel sanning
…som kan vara värd att komma ihåg i dessa tider av stora människorörelser.
Det finns ingen grundläggande skillnad mellan människor från olika delar av den här planeten. Oberoende av om vi kommer från syd eller nord eller väst eller öst, tror på någon viss religion, utövar en viss kultur och så vidare, är vi alla delar av samma mänsklighet och samma liv.
Geografiska platser, organiserade religioner, regionala kulturer, allt sådant är enbart yttre attribut som inte har något att göra med vem vi verkligen är i det inre.
Vi bär alla inom oss desamma känslorna av rädsla och mod, kärlek och hat, glädje och sorg och alla de övriga mänskliga egenskaperna och känslorna. Ibland är vi avskurna från någon egenskap och en annan egenskap är framträdande, men inom var och en av oss finns alla dessa egenskaper.
Vi är så otroligt lika varandra, och om vi bara för en kort stund riktar uppmärksamheten mot vårt eget inre kan vi se att de egenskaper vi ser hos andra människor också finns hos oss själva.
Kärlek och glädje bor i hjärtat hos oss alla, det är bara det att så få av oss har kontakt med hjärtat, annat än korta ögonblick nu och då.
Vi ser så ofta på varandra bara på ytan, utan att ens göra ett försök att förstå vad som döljer sig där under. Kanske för att vi inte ens vågar gå under vår egen yta, för det skulle innebära att vi tvingas omvärdera både bilden av oss själva och den bild vi har av andra.
Först när vi ser bortom ytan hos oss själva och hos andra kan vi börja få någon slags förståelse av den här världen och av människan som fenomen.
Vi är så otroligt lika varandra, men samtidigt
…så otroligt olika varandra.
Den enkla sanningen är att vi trots all vår likhet i grunden är fullkomligt unika individer, och det är det som är mänsklighetens rikedom.
För om vi alla var lika behövdes det bara en enda människa, men livet gillar olikhet och det är därför det finns så många av oss. Livet skapar inga kopior, endast original.
Varenda människa är olik, och det är precis som det ska vara. Vi är inte här på jorden för att försöka få andra människor att förändras eller vara som vi önskar att de ska vara. Och vi är inte här för att kopiera andra, eller uppfylla andras krav och förväntningar. Det är en omöjlighet.
Vi är här för att uttrycka den unikhet som vi bär med oss.
I själva verket är det i vår individualitet vårt verkliga jag finns. Därför kan vi aldrig lära känna en människa, vare sig en annan människa eller oss själva, utgående från en grupp. Det kan vi bara göra genom att se individen.
Den enkla sanningen är alltså att vi är otroligt lika varandra, men samtidigt fullkomligt unika. Det här alldeles oavsett varifrån en människa kommer.
Vår syn på medmänniskan har inget med någon annan att göra, det handlar helt och hållet om oss själva. Faktum är att vi kan ha mera gemensamt med en människa från andra sidan jorden än med vår granne.
Allt beror i slutändan på vår självkännedom. För ju bättre vi känner oss själva desto lättare kan vi acceptera oss själva, och genom det kan vi också känna och acceptera andra. Både människan från andra sidan jorden och grannen.