Det verkar vara en vanlig uppfattning att vi lär oss mera av dåliga tider än av goda tider.
Vi ser det så därför att det är det vi upplever. Under goda tider svävar vi iväg på framgångens våg och tror att det här ska vara för evigt.
Tills dippen kommer.
För när vi svävar iväg på framgångens våg och inte tar tillvara och lär oss av det goda faller vi ofrånkomligen förr eller senare ner i det dåliga på nytt.
Och så får vi börja lära om igen.
Historien upprepar sig aldrig, men människan upprepar sig och därför får hon uppleva samma saker om igen…och igen…och igen.
När det går bra låter vi egot ta över och tror att allt är toppen och vi är så duktiga, men när de sämre tiderna sedan slår till skyller vi på omständigheterna eller något annat utanför oss själva.
Det är inte de dåliga tiderna som är våra bästa lärare, utan de goda tiderna. Det är inte så svårt att låta dåliga tider vara ens lärare, för de dåliga tiderna är i sig själva en drivkraft för att skapa något bättre. Konsten är att låta de goda tiderna vara ens lärare, för det är så lätt att falla in i bekvämligheten då det går bra.
Om vi i stället för att sväva iväg under de goda tiderna är närvarande i den verklighet vi upplever och inser att den här tiden är vår bästa lärare kan vi gå från goda tider till ännu bättre tider.
Kommentera