Då jag tittar ut genom vardagsrumsfönstret där jag bor nu ser jag att jag har en granngård.
Om jag aldrig gick ut eller aldrig såg ut genom något annat fönster skulle jag kunna tro att de här grannarna är de enda jag har.
Men om jag en dag upptäcker att det finns fler fönster på huset kan jag inse att jag har många fler grannar.
Så är det med allt här i världen, om vi bara är medvetna om ett perspektiv av saker och ting blir vår tillvaro väldigt snäv.
När vi anländer hit, som nyfödda, är vårt perspektiv naturligtvis väldigt begränsat. Vi har ännu inte hunnit se så mycket av omvärlden.
I takt med att vi växer vidgas också våra perspektiv, i vilken utsträckning avgör vi själva.
Det betyder att vår syn på omvärlden förändras.
I själva verket är det så att om vi ser världen på exakt samma sätt i dag som vi gjorde i går är det inte ett tecken på att världen är sådan som vi ser den, utan det är ett tecken på att vi slutat växa.
En människa växer inte enbart under barndomen och ungdomen, utan en levande människa växer ända tills hon tar sitt sista andetag.
Därför kan hon ändra sig i fråga om saker och ting från en dag till en annan, och sedan ändra sig igen den tredje dagen.
Att se saker och ting på ett annat sätt i dag än man såg på dem i går är inte ett tecken på att man velar.
Det är ett tecken på att man växer.
Kommentera