Du får ett långt liv
säger lyckokakan.
Sådär lagom förtröstande.
Precis som om jag skulle vara rädd för att få ett kort liv.
Det är klart att jag tänkt leva länge än, men vad jag tänker och vad verkligheten för med sig är inte alltid detsamma.
Döden i sig är inte farlig, den finns vid vår sida varje dag.
Så gott som varje dag dör någon eller något i vår närhet, ibland en människa, ibland ett djur, ibland en blomma, ibland något annat.
Det är en del av verkligheten.
Döden i sig är inte farlig, det är ovetskapen om vad som följer efter den som skrämmer.
Du får ett långt liv
säger lyckokakan.
Kanske det, kanske inte.
Det är i alla fall inget som jag bekymrar mig över, jag tar en dag i taget och gör mitt bästa så ser vi hur långt det blir.
Dessutom är det inte antalet år som är det viktiga, utan vad vi fyller åren och dagarna med.
Och mina dagar har så här långt varit ganska innehållsrika.
I dag har jag till exempel ätit lyckokaka i Arninge.
Det sägs att Ralph Waldo Emerson en gång fick frågan om hur gammal han var, och svarade 360 år.
Den som ställt frågan kunde inte tro honom, och påpekade att han inte såg ut att vara mera än 60 år.
Det är sant, men jag har levt de här 60 åren så intensivt att det motsvarar samma tid för sex vanliga människor
svarade Emerson.
Jag har aldrig bekymrat mig över / varit orolig för det som kommer efter döden. Det är snarare vad jag lämnar efter mig här på jorden och vad jag missar här som känns förfärligt.