I skogen här ovanför snurrar sedan en tid tillbaka fem vindmöllor.
Många fler sådana är planerade i dessa trakter framöver.
Men kanske är det här redan ett föråldrat sätt att omvandla energi?
För att inte tala om alla de äldre nedsmutsande formerna för energiomvandling, för att vi ska få värme och elektricitet.
Tänk om det finns så mycket energi i luften omkring oss att vi kunde få all energi vi behövde i stort sett gratis, och i överflöd. Dessutom ren energi.
Att utvinna den här energin är redan i dag möjligt, om man får tro författarna till boken Revolutionerande energiteknik, Jeane Manning och Joel Garbon.
De berättar om en mängd uppfinnare, enskilda och även företag som lyckats utvinna energi på helt nya sätt, på sådana sätt som helt kommer att förändra vår energianvändning.
Många av de här metoderna sägs strida mot mycket av det som man tror är möjligt i dag.
Jag har ingen aning om de här metoderna fungerar, men det jag har kommit fram till är att gränserna för vad människan anser är möjligt är satta av människor.
Oavsett om det handlar om fysikens lagar, mänskligt skapade lagar eller andra lagar, finns det en osäkerhetsfaktor, och det är uttolkaren av lagen, nämligen människan.
Människan är trots allt en ofullkomlig varelse, och därför måste hennes tolkningar också vara ofullkomliga.
Det finns så enormt mycket som vi människor inte vet ännu.
Så det som är omöjligt i dag kan mycket väl vara möjligt i morgon.
Om det inte tidigare funnits människor som trott att det som sades vara omöjligt var möjligt skulle vi inte vara där vi är i dag.
Och tack vare att det också i dag finns människor som utmanar möjligheternas begränsningar kommer vi att fortsätta göra framsteg.
Vi kan omöjligen veta hur morgondagen ser ut.
Men vi kan veta att den bär med sig nya möjligheter.