Nu ska vi återerövra rymden
står det att läsa på första sidan på en vetenskapstidning.
Och vidare;
NASA testar rymdkapsel som ska ta människor till Mars.
Det är klart att det vidgar perspektiven på världen och tillvaron att resa ut i rymden, men det finns tre saker man kan ta fasta på här.
För det första har människan aldrig erövrat rymden, och kan därför inte återerövra den. Det hon har gjort är att lära sig samarbeta med de krafter som finns och därmed kunnat resa utanför jordens atmosfär.
För det andra kan man inte återerövra något man inte förlorat, och människan har aldrig förlorat sin plats i rymden. Den planet vi bor på är en del av just rymden.
För det tredje, finns det något som människan förlorat och borde återerövra är det sig själv. Så länge människan inte har kontakt med sig själv ter det sig ganska meningslöst att resa till avlägsna platser.
Hur vet jag att människan inte har kontakt med sig själv?
Det är bara att se sig omkring i världen, de allra flesta springer mer eller mindre i samma spår, följer den ena läran eller den andra, tror att världen bara kan se ut på ett sätt.
Med en rymdkapsel ska människan kunna ta sig till andra planeter;
densamma människan som inte ens kan ta sig hem till nuet, till den här stunden.
Först när vi återerövrat oss själva, och vår plats i den här stunden kan vi börja fundera på att resa till andra planeter.
Om vi längre har någon önskan att göra det då.