Hur konstigt det än låter kan det faktiskt vara så att tid man tillbringar i ensamhet inte alls ger en mera tid för sig själv än tid man spenderar i sällskap med andra.
Allt beror på hur pass närvarande man är i den situation man befinner sig i.
Man kan vara helt närvarande och medveten i andras sällskap, och man kan vara i en helt annan värld i sin ensamhet.
Det är faktiskt fullt möjligt att i sin ensamhet vara så upptagen av tankar på andra människor eller på planer och sysslor att man överhuvudtaget inte är medveten om sin egen existens.
Det kan till och med vara riktig trängsel där man befinner sig i sin tankevärld, även om man är fysiskt ensam.
Det här är inte ens något ovanligt, utan mera regel än undantag.
Så vill man koppla av och få tid för sig själv räcker det inte med att dra sig undan från andra.
Man måste också släppa tankarna på dem, och komma hem till sig själv just där man för närvarande är.
Endast i närvaron i den här stunden kan en människa skapa tid för sig själv.