Det kom upp en fråga om hur saker och ting i vår omgivning påverkar oss som människor, sådant som strålning, ljud från vindmöllor och dylikt.
Det forskas en hel del i hur människokroppen påverkas av sådana saker.
Forskning i sig är viktig och ger en del svar, men den kan aldrig kan ge hela sanningen.
Forskningen kan ge svar på hur en viss del i kroppen reagerar på en viss omständighet i omgivningen.
Men varje människokropp är en unik skapelse, och svarar därför mot det som finns i omgivningen på sitt alldeles egna speciella sätt.
Och människokroppen är en helhet, så att säga hur en del av kroppen påverkas är enbart ett delsvar.
När en människa påverkas är det hela kroppen som påverkas.
Och inte nog med det.
För även om vi skulle veta hur hela kroppen påverkas har vi ändå bara funnit halva sanningen.
Den objektiva delen av sanningen.
Men sanningen har även en subjektiv del, en del som inte kan mätas.
En solig eftermiddag vid en spegelblank sjö, en svanfamilj simmar i vattnet.
Den vyn påverkar den som ser den.
Hur mäter man den påverkan?
Det är omöjligt.
Den objektiva forskningen kan ge svar, men för att finna sanningen behöver vi även det subjektiva.
Forskningen kan säga hur ögat fungerar, men hur vi upplever synen av sjön och svanfamiljen kan bara vi själva svara på.