Skymningen håller på att göra dagen till natt.
Mörka moln går över himlen.
På avstånd hörs åska.
Går ute på gården.
Det här är världens vackraste plats.
Därför att det är den plats jag nu befinner mig på.
Vi bor på en oerhört vacker planet.
Överallt finns det skönhet.
Vi behöver bara se på den plats vi befinner oss på med skönhetens ögon.
Människor drömmer sig bort till vackra platser, till paradis.
Men paradiset finns här och nu, skönheten finns i betraktaren.
Det vackra kan inte finnas någon annanstans än hos den som ser det.
När vi kan se på den plats vi befinner oss på med skönhetens blick spelar det ingen roll var vi är.
Då är det här den vackraste platsen på jorden.
Oavsett var vi befinner oss är det samma jord vi vandrar på och samma himmel som omger oss.
Och även om det råkar vara skymning och molnigt vet vi att bakom natten döljer sig en ny morgon, och bakom molnen döljer sig en klar himmel.
På världens vackraste plats.
Har just sett olyckliga rädda människor på aktuella bilder från ett par av oroshärdarna i världen. Därefter läste jag din text. Bilderna av de olyckliga människorna försvann inte för mig.
Här är ett motsatsförållande. I allt detta ger jag dig rätt att se allt det goda vi är omgivna av. Vi har rätt att finnas i vår miljö, vår verklighet. Genom att förneka vårt nu vår verklighet har vi inte en sannare bild av livet. Genom att leva det liv i den verklighet som är vår har vi del av mänskligheten med möjlighet till förändring och harmoni. Att leva i nuet är inte passivitet och blindhet. Vi tar på oss ansvaret att vara människa.
Det är vårt största ansvar (och egentligen det enda), att vara människa. Det finns både godhet och ondska överallt. Även i de värsta oroshärdar finns det glimtar och akter av godhet. Motsatser, eller snarare paradoxer, är en av livets grundstenar. Vi kan till exempel inte bli medvetna om skönhet innan vi vet vad fulhet är.
Och att det råder oro någonstans i världen gör ju inte nödvändigtvis den platsen i sig själv mindre vacker. Sedan är det en annan sak att man i krisens stund inte kan se skönheten, för att fokus ligger på att överleva och det är helt naturligt. Men det finns många människor också på platser där det är hur lugnt som helst som ändå inte kan se den skönhet som finns.