Har ibland funderat över mitt intresse för fotboll.
Det kan ha att göra med att det finns många paralleller mellan fotbollen och livet.
På en del sätt reflekterar de varandra i form av känslor som glädje och sorg.
Dessa hör intimt samman med såväl livet som fotbollen.
På ett annat sätt går livet och fotbollen i totalt motsatta riktningar.
Ibland talar man om en spelare som är bra på att läsa spelet på planen som en tänkande spelare.
Det är en fullständig missuppfattning.
För den som börjar tänka på en fotbollsplan blir av med bollen fortare än en tanke hinner födas.
Den som är bra på att läsa spelet tänker inte, utan den spelaren använder sina medfödda och upptränade instinkter för spelets gång.
På samma sätt fungerar det i det dagliga livet.
Den som lever livet tänkande missar livets gång.
För tankar kan inte existera genom något annat än det förgångna, antingen så att man i tankarna befinner sig i en förfluten tid eller så att man bygger något i framtiden baserat på det gamla.
Att leva i den här stunden, att veta exakt vad man ska göra i den här stunden kräver att man släpper tankarna och använder sina medfödda instinkter.
Hur väl man lyckas i livet beror på hur väl man har kontakt med sina instinkter och hur väl man övat upp dem.
Här finns också en skillnad mellan hur vi i dag praktiskt lever livet, och hur man praktiskt utövar spelet fotboll.
I fotboll går allt ut på att bli så bra som möjligt på att agera i den här stunden, det vill säga att ens agerande i varje situation ska sitta i ryggmärgen.
I livet däremot går det ut på att vi så långt som möjligt ska undvika instinkterna och i stället helt förlita oss på inlärd och förvärvad kunskap.
Ett litet barn agerar ännu instinktivt och lär sig på så sätt hur livet fungerar, men det här tas bort i allt yngre år då till och med dagvården numera utgår från planerad pedagogik.
Den naturliga, instinktiva insikten i livet ersätts med inlärd kunskap.
Därför har människan tappat kontakten med nuet och med sina naturliga förmågor, och därför sitter hennes naturliga beteende i livets dagliga handlande inte längre i ryggmärgen.
Eller rättare sagt; det finns naturligtvis kvar inom henne för medfödda gåvor och förmågor försvinner ingenstans men oanvända faller de i glömska.
Så att studera spelet fotboll ger många insikter i hur livet fungerar. Även den bästa fotbollsspelare slår ibland en felpassning, och att vi nu och då misslyckas i det vi gör i livet är ingen katastrof utan något helt naturligt.
Till skillnad från i fotbollen har vi i livets spel alla vår egen boll att spela med.
Att öva upp och använda våra medfödda talanger i livets spel är det som gör att livet blir mera belönande.