Sitta stilla.
Här och nu.
Skriva.
Vad?
Vet inte.
Låter bara det som kommer komma.
Ser vart det leder.
Livet är i den här stunden, det är aldrig planerat.
Därför vet vi inte vad som finns i den här stunden.
Innan vi släpper fram det.
Ibland kan det vara något nytt och överraskande.
Ibland kan vi tro att det inte finns något här.
Men det gör det alltid.
Som de här orden.
Gamla ord i sig, men fräscha och nya i den här uppsättningen.
Utan mening eller mål.
Men meningar och mål är byggda på det gamla.
De här orden föds ur den här stunden, ur det nya, det närvarande.
Hit ledde det.
Till den här stunden, till de här orden.
Ingenting sant och äkta kan någonsin leda någon annanstans än hit och nu.