Nästan alla människor har någon gång extra tid.
Speciellt kanske såhär i semestertider.
Tid som man kan göra vad man vill med.
Och som man känner att man måste fylla med något.
Ofta fyller vi inte den här tiden, utan vi slår ihjäl den, dödar den i väntan på något annat, något som vi vet ska hända senare. Kanske i väntan på att äta eller i väntan på att gå och lägga oss.
Tid är detsamma som livet. Varje sekund som tickar i väg är en del av vårt liv.
Och när vi dödar tid dödar vi livet.
Att döda tid är också ett sätt att fly verkligheten.
I stället för att möta det som är här och nu flyr vi iväg i något görande eller sysslande som får den här stunden att bara dö bort.
Om vi kan möta den här stunden och medvetet närvara i den tar vi vara på den och ger den liv.
Och om vi kan ge den här stunden liv skapar vi faktiskt mera tid, för i en livfull stund saknar tiden betydelse.
Då är det bara det som är här och nu som betyder något.
Och tiden blir så mycket mera värdefull.