Se aldrig bakåt.
Verkligheten är alltid här och nu, på väg framåt.
Människan har ögonen i backspegeln och försöker skapa sin framtid utgående från det som varit.
Och är inte medveten om att varje stund är fullkomligt fräsch och ny.
Därför går mänskligheten bakåt i stället för framåt.
Kom hem till den här stunden, det är bara här som livet finns.
Sluta häng kvar vid det som varit, du kan aldrig nå framtiden från det förflutna.
Framtiden finns i den här stunden, och ingen annanstans.
Det är bara från den här stunden vi kan ta nästa steg, inte från gårdagen eller från förra året.
Endast härifrån.
Samtidigt så är det så att det är det som är bakom oss som format oss.
Så ibland för att förstå varför man reagerar eller gör på vissa sätt är det bra att se ”bakåt” där det kanske fins en förklaring.
Ock när man riktigt gammal är det sådant som ligger långt tillbaka man kommer ihåg ock pratar om. Det har blivit ännu tydligare nu när jag är upp till mina föräldrar ock hälsar på. Har fått höra mycket från min mor som annars inte berättat så mycket förr. Det är intressant att lyssna på deras historia vilket också blir till min.
Jo det som är bakom oss har format oss, men det betyder inte att vi måste låta det forma den här dagen eller framtiden. Vi kan ta en ny riktning i dag. Men de flesta låter gårdagen forma den här dagen och därför känns det som att livet går i samma hjulspår.
Att vi kan hitta förklaringar i det som varit beror också på att vi lever i det förflutna. Det betyder att vi reagerar automatiskt på det vi möter i stället för att vara närvarande och inse att den här situationen är fullkomligt ny och bara kan bemötas här och nu. Det är inte lätt, därför att vi nästan aldrig är närvarande.
Av någon anledning verkar det gamla bli ännu viktigare då man blir äldre. Det är intressant, barn ser framåt och äldre ser bakåt. Det viktiga är kanske att det finns någon som lyssnar till de historier de berättar. Och framförallt att det finns någon där, närvarande i rummet.