Det blev tal om odling och att påta i jorden i går.
Och jag beundrar dem som hängivet sätter sin själ i odling och förstår tillfredsställelsen i att arbeta med jorden och att se nytt liv växa fram.
Men själv har jag inte det behovet.
Det är något jag lärt mig de senaste veckorna.
Jag lyssnar till mitt inre och till kroppen och de uttrycker inget som helst behov av att ta hackan eller spaden i hand.
Ändå; visst tar jag ett handtag i trädgården nu och då i alla fall.
Mest för att jag vill ha det någorlunda vackert omkring mig.
Jag har alltså inget behov av att odla och påta i jorden.
Däremot finner jag stor njutning i att ta del av det som andra odlar.
…och framförallt att ta del av allt det vidunderligt vackra som livet och naturen bjuder på.
Helt gratis och utan arbete.
All denna exploderande grönska och blomstring som är i naturen nu, och alla djur som vaknat till liv, både i luften och på marken.
Det är fullkomlig livsnjutning.
Kommentera