Ser på dessa människor överallt som babblar på.
Detta evinnerliga tjattrande.
Alla dessa ord som flyter ur munnar.
Tankar fångas i hjärnan och omvandlas till meningslösa ord, utan att någonsin nå hjärtat och få en djupare innebörd.
Allt kretsar kring huvudet.
Det mänskliga huvudet är fullt av tjatter.
Även om vi är med oss själva i ensamhet fortsätter det.
I människans huvud finns inget djup, enbart ytlighet.
Så länge vi lever enbart i huvudet kommer vår tillvaro att förbli grund, och fylld av missnöje.
Var finns de människor som kan umgås med varandra i tysthet?
Endast de kan verkligen kommunicera och nå varandra.
Endast den människa som kan gå bortom huvudet och tänkandet och bli vän med tystnaden kan nå sann tillfredsställelse med livet.
Ensam eller tillsammans.