När ska du åka hem, frågar någon.
Jag är redan hemma.
Hem kan ha åtminstone två betydelser.
För de flesta är hem knutet till en geografisk plats.
Men en liten del människor ser den egna kroppen som sitt hem.
Och det betyder att man är hemma var man än befinner sig.
För mig betyder hem att vara närvarande med både kropp, sinne och själ just här, just nu.
Fast det händer ju allt som oftast att tankarna rymmer iväg någon annanstans, och det är enbart kroppen som är hemma.
Och så tillbringar jag en tid i drömmarnas värld innan jag finner mig och återvänder hem till verkligheten i den här stunden.
Verkligheten är alltid här och nu, aldrig i gårdagen eller i morgondagen.
Och verkligheten är hem. Kroppen är alltid hemma, den kan inte vara någon annanstans än där den befinner sig.
Så varje gång vi försvinner bort i drömmarnas värld lämnar vi verkligheten och hemmet, och därmed också livet.
Det är för att vi tillbringar så mycket tid i drömmarnas värld, borta från verkligheten, som det känns som om livet skulle rusa förbi.
Just nu är jag hemma i ett hotellrum i Ho Chi Minh staden, och skriver det här till tonerna av myllret på gatan utanför.
Fast det är helt okej att ställa frågan när jag ska åka hem. Jag vet ju vad den syftar på; när jag ska återvända till Pjelax.
Svaret är att jag inte vet. Det jag vet är att jag bokat resa till Stockholm den 5 februari.
Men fram tills dess är det många dagar och stunder att uppleva.
Börjandes här hemma just nu.