Ett av de första intrycken man får när man anländer till Hanoi är trafiken.
För den oinvigde verkar den vara ett enda kaos. Mopeder/motorcyklar och bilar i en enda röra, kryddad med fotgängare och en och annan cykeltransport.
Kanske är det likadant på andra ställen i Asien, jag vet inte.
Men när man bekantat sig med trafiken i några dagar inser man att det finns en väldig ordning i det här kaoset. Det verkar ske väldigt få olyckor.
Det här föklarade en av guiderna på kryssningen i Halong Bay med att människor i Vietnam är bra förare, och på att det blir dyrt att skada sig.
Dessutom kör man lugnt, och det är få som buskör. Det kan se vilt ut, men man verkar ta stor hänsyn och efter att ha suttit på med en del olika chaufförer får jag säga att jag känner mig trygg som passagerare.
Det för oss över till kaos och ordning.
Det behövs faktiskt ett visst kaos för att skapa ordning.
Hela universum är skapat ur kaos.
Livet självt är kaos. Det är inte en rak vandring från punkt A till punkt B. Vi vet inte vad som händer i nästa stund.
Ur kaos föds spontanitet och kreativitet.
Och det är spontanitet och kreativitet som är grunden för en god tillvaro.
I det avseendet har västvärlden med sin närmast paranoida strävan efter ordning och reda skapat samhällen som är sterila och mer eller mindre döda.
När den enskilda individens spontanitet och kreativitet kvävs dör något inom honom eller henne, och det kan aldrig leda till något positivt.
Allt börjar hos den enskilda individen, och när han eller hon har utrymme att utöva spontanitet och kreativitet är vad som helst möjligt.
Det kräver att vi vågar ge utrymme för kaos. Det är endast så verklig ordning kan uppnås.
Kommentera