Om en och en halv vecka åker jag iväg på en resa till Vietnam på obestämd tid.
Då har du något att se fram emot, säger människor till mig.
Javisst kunde jag se fram emot det, och skapa alla möjliga fantasier.
Men dagen för avfärd kommer inte fortare för det.
Och när den dagen kommer och jag påbörjar resan blir det ändå inte som jag fantiserat om.
Just nu befinner jag mig här där jag är.
Och det är det jag måste sätta min energi på nu.
Tids nog kommer dagen för avfärd.
Att försöka leva i den dagen nu är omöjligt.
Nu är nu, sedan är sedan.
Kommentera