Redan Lao Tzu på sin tid skrev om att rädda världen från den nedgång och förstörelse som verkade vara dess öde.
Vill du rädda världen från den nedgång och förstörelse den verkar destinerad för?
Nu, några tusen år senare talar vi människor fortfarande om världens undergång och förstörelse.
Inom det politiska och offentliga talar man om hårda tider.
Det har man gjort så länge offentlig politik funnits.
Vart leder allt detta tal om jordens undergång och förstörelse och om hårda tider?
Jo det leder till misströstan och olycka.
I vems intresse ligger det?
Jo i deras intresse som vill kontrollera människorna.
Misströstande och olyckliga människor är lättare att manipulera än glada och lyckliga människor.
När människor är misströstande och olyckliga kommer de att tro på allt som ger dem hopp om en bättre morgondag. Hopp är som en morot du håller framför dem. Så länge du håller moroten kvar där kommer de att följa dig.
Ett samhälle kommer aldrig att bli lyckligt.
Av den enkla anledningen att det inte är avsikten med ett samhälle.
…och världen kommer aldrig att bli en blomstrande plats.
I varje fall inte innan vi inser att världen redan blomstrar.
…och att lycka och glädje bara kan finnas hos enskilda individer.
Redan Lao Tzu visste att det finns botemedel mot jordens undergång och hårda tider:
Vill du rädda världen från den nedgång och förstörelse den verkar destinerad för? Gå då bort från ytliga massrörelser, och gå i tysthet och arbeta med din egen självmedvetenhet. Om du vill väcka hela mänskligheten, väck då hela dig själv. Om du vill eliminera lidandet i världen, eliminera då allt som är mörkt och negativt i dig själv. I sanning, den största gåva du har att ge är din egen självförvandling.
Det botemedlet finns hos oss själva.
Vet vi det i dag?
Ser vi att Edens lustgård finns här och nu (eller så finns den ingenstans)?
Ser vi att lycka och glädje bara kan komma inifrån oss själva?
Märkligt! Helt bakfram. Påminner om bibelcitatet i stil med grandet i din nästas öga men vi ser inte bjälken i vårt eget. Kanske så med detta också? Vi yvas över de teknologiska framstegen men förstår inte att den riktigt enorma utvecklingen och landvinningarna skulle ske genom att utveckla vårt inre.
De måste följas åt, och så att den inre utvecklingen alltid är ett steg före den yttre. Om det går den vägen finns det knappast några begränsningar för vad människan kan åstadkomma.
Tänk att redan Lao Tzu visste det här för flera tusen år sen o mänskligheten som sådan inte ännu har begripit det.
Ja mänskligheten har gjort stora framsteg i den yttre världen men få i den inre världen. Vi har lyckats utveckla mycket teknik, men inte oss själva.