Ny bilskatt, jultomten och hur vuxna ska bete sig är ämnen som korsat min väg i dag.
Kontentan av det hela är att barn tror på tomten och vuxna på politiker, präster och andra troll.
Vuxna ler åt barnens tro på tomten.
Det vet ju alla när de växt till sig lite att tomten är ett påhitt.
Samtidigt kan inte barn förstå vad vuxna håller på med.
Vuxna är stora och får bestämma över sig själva; varför gör de inte det då?
I stället för att bestämma över sig själv tror vuxna på historier som andra vuxna berättar.
Och det leder dem in i politiska, religiösa och alla möjliga världar långt bort från den verkliga verkligheten.
Nej, jag har inte tid att leka med dig nu för jag har någonting väldigt viktigt att göra,
hör barnet den vuxna säga och ser den sedan hålla på med något till synes fullkomligt trivialt och oväsentligt med allvarlig min.
Den vuxna verkligheten är i minst lika hög grad baserad på sagor och fantasier som vad barns verklighet är.
Skillnaden ligger i att barns sagor i allmänhet är roliga, medan vuxnas sagor är allvarliga.
Där barn tror på tomten tror vuxna på politiker, präster och allt möjligt de hör och läser.
Politikern som lovar göra din värld bättre, trots att hen inte ens är kapabel att styra över sin egen lilla värld.
Prästen som talar om himmel och helvete, trots att ingen ännu sett vare sig den ena eller andra platsen.
…och alla de andra som är ivriga att tala om för dig hur du ska bete dig och vad som är bra och dåligt för dig.
Frågan är om inte tomten sist och slutligen ändå är den mest verkliga av alla.
Han dyker i alla fall alltid upp som utlovat på julafton.