Sitter på en omkullfallen trädstam.
Tittar på den trädiga församlingen runt omkring.
Vet ni vad det är för dag i dag?
Vad har ni för planer för den här dagen?
Var köper ni ert dagliga bröd?
De ser på varandra, sedan på mig. Med medlidande blickar.
Vi är medvetna om att ni människor går omkring och ställer en massa frågor, trots att ni bär alla svar inom er.
Ni söker de svar ni redan har.
Vi träd står här, och låter solens strålar värma oss, eller regnet kyla oss och vinden fläkta oss.
Hos oss bygger många småkryp sina bon.
Och hos oss kan fåglarna finna en rastplats under sina flygfärder.
Vi har inga frågor.
Vi är.
Kommentera