Inne i skogen, en bit ifrån där jag bor står det sedan ett år tillbaka eller så en vagn med en mätutrustning som har något att göra med mätning av förhållanden för vindkraft.
Det är kanske inget konstigt i sig. Det märkliga med den här tingesten är att den hela tiden ger ifrån sig korta ljudsignaler. Där står den mitt på ett kalhygge i skogen och piper för sig själv.
Att den piper är i och för sig inget konstigt heller. För säg den tingest som inte piper eller har något annat ljud för sig i dag. Det är som om vi skulle tro att något inte kan fungera om det inte låter.
Det är fullt naturligt att människan blir stressad och sjuk då hon alltid är omgiven av ljud, då hon aldrig får uppleva tystnad.
Och varje ljud får henne att reagera. Så fort det plingar någonstans står hon som scouten redo att gripa in.
Om maskinen visslar, låt den vissla tills den blir hes. Om klockan ringer, varför ska vi då plötsligt få så bråttom,
sa redan Henry David Thoreau på sin tid.
Ta mobiltelefonen som exempel. Så fort det plingar i den står dess innehavare klar att ingripa. Precis som om världen skulle gå under om man inte reagerar inom två sekunder.
Det gör också att människans prioriteringar blir helt upp och ner.
Vilket följande lilla historia är ett exempel på:
Ett par låg i sängen. Ja, eller låg är kanske fel ord. De var involverade i en djup omfamning, eller med andra ord, de hade sex.
Åh jag kommer snart,
stönar mannen.
Pling, pling, låter det i kvinnans mobiltelefon som naturligtvis ligger på bordet bredvid sängen.
Vänta lite, jag måste kolla det här,
säger hon till mannen på väg att komma.
Åh, jag kommer på en gång,
svarar kvinnan på meddelandet som berättar om en rea på klädaffären, kastar sig av mannen och rusar iväg.
Kommentera