För att fortsätta på föregående inlägg om konsten att sitta stilla.
Om du sitter alldeles stilla en stund kommer det att framträda helt klart vilken som är din viktigaste uppgift här i livet.
Det är en uppgift du egentligen inte ens behöver utföra, den sköter sig självt.
Den är en förutsättning för att du ska leva vidare.
Jag syftar på andningen.
Du behöver inte sitta någon lång stund, alldeles stilla, innan andningen gör sig påmind.
En människa kan klara sig utan mat i flera dagar, utan vätska i flera timmar, men utan att andas överlever vi bara någon minut.
Andas in, andas ut, in, ut. Djupa andetag gör en lugn, får en att stressa av.
Eller som stressforskaren Dan Hasson påpekade vid en föreläsning;
Det är fysiskt omöjligt att känna ångest samtidigt som man djupandas.
Vi behöver inte söka långt bort för att hitta det som är viktigt här i livet. Allt det viktigaste är det som finns allra närmast oss.
Som andningen. Den som vi tar så för givet, men som är livsviktig. Du kan hålla på med vad som helst, vara involverad i det som du uppfattar som världens viktigaste uppgift. Det har ingen som helst betydelse om din andning upphör. Då är det slut, hur viktig du än ansåg uppgiften vara.
När vi stannar upp och sitter stilla avslöjar sig det viktigaste i livet för oss. Så länge vi rusar på är det beslöjat för vår blick och vi ser det inte.
Endast i lugnet kan vi se klart.
Och vara medvetna om varje andetag.
Kommentera