Människan har ett inneboende behov av att vara nyttig
är ännu en av de myter som bör undersökas närmare.
Om det är sant är det en egenskap som gud glömde ge mig.
Och en del andra också råkar jag veta.
Visst försöker jag också ibland vara nyttig och duktig, men det är inget som jag bär inom mig naturligt utan något som kommer utifrån. Från omgivningen.
Och varje gång vi låter omgivningen styra oss begår vi våld mot oss själva.
I själva verket är behovet att vara nyttig ingen naturlig egenskap hos människan, utan en egenskap som är kulturellt skapad.
Kulturellt skapad i en omgivning där egot står i centrum.
För behovet av att vara nyttig är bara ett behov av att stärka det egna egot.
Se på mig; hur duktig jag är, se hur oumbärlig jag är.
En ren egotripp.
Den gör en hög för en stund, men likt alla andra droger klingar den med tiden av om den inte får påfyllning.
Och naturligtvis glömde gud inte den här egenskapen. Hen har gett oss naturliga förmågor, och när vi använder dessa är vi nyttiga på ett äkta sätt.
Då har vi inget behov av att vara nyttiga. Vi är det helt enkelt bara.