Vi måste skapa en trygg skola, en trygg skolmiljö
hävdade Sveriges skolminister vid ett evenemang mot mobbning som hölls på Skansen i Stockholm i lördags.
Nu ska ni se att han snart föreslår att man ska införa skolpoliser
utbrast jag då, med erfarenhet av politikers förenklade lösningar.
Det är inget som helst fel på enkla lösningar. Det är för det mesta de bästa lösningarna.
Förenklade lösningar däremot är något helt annat. De är i allmänhet baserade på ren lathet och likgiltighet, för att man helt enkelt inte har lust att engagera sig eller bry sig.
Men det var inte det som var budskapet i den här texten, utan tryggheten. Tryggheten i skolan eller på andra platser där människor samlas, för mobbning förekommer minst lika mycket där vuxna samlas som där barn samlas. Kanske mera.
Det är klart man kan säga att det måste skapas tryggare skolmiljöer, men det är bara en ytlig förändring. Ungefär som att byta kläder eller skor och tro att det förändrar någonting.
Det är fortfarande samma elever och samma lärare som möts i skolan.
Menar man allvar med pratet om att eleverna ska känna sig trygga i skolan är det de enskilda individerna man måste arbeta med. Att börja med miljön är att börja i fel ända. Om individerna är trygga skapas det en trygg miljö, men så länge individerna är otrygga spelar det mindre roll vad man gör åt den yttre miljön.
Ta alla de artister som uppträdde på scenen på Skansen. Att ställa sig upp och sjunga inför tusentals människor, det kräver en inre trygghet.
Det är den tryggheten, att våga, som borde (p)lockas fram ur varje människa. Den finns där.
Det är trots allt så enkelt som att när var och en är trygg i sig själv försvinner mobbningen.
Så enkelt är det, men det uppnås inte med förenklade metoder.
Kommentera