De flesta människor vill leva i sin egen lilla värld.
De vill inte bli störda av något som rubbar deras övertygelser, eller deras vanor.
Även om någon visade dem paradiset och öppnade dörren in dit åt dem skulle de inte gå in. Det dagliga eländet har blivit deras trygghet och till och med paradiset verkar skrämmande.
De tror sig ha funnit tryggheten i kunskap, i arbete, i politiska system, i religiösa övertygelser och så vidare.
Men kunskapen är flyktig, arbetet tar förr eller senare slut, politiken kontrollerar dig och de religiösa historierna är berättelser skapade av människan.
Människorna kunde hänga på sig skyltar med texten stör ej, men det behövs inte. Hela deras uppenbarelse vittnar om det.
Men just den där stör ej skylten, stör ej attityden är det som gör det skojigt att ibland ändå knacka på. Bara för att visa att det inte går att gömma sig undan verkligheten.
Den finns ändå där mitt framför en.
Kommentera