Vaknar på morgonen. Det är i dag.
I går var den här dagen morgondagen, men då existerade den ännu bara i drömmen.
Morgondagen kan aldrig existera någon annanstans än i drömmen och fantasin.
Verkligheten är alltid i dag.
Och den här dagen är alltid ny.
Morgondagen kommer aldrig. Det enda som finns är den här dagen.
Vi räknar dagar, veckor, månader, år men verkligheten går inte i cirklar.
Verkligheten går alltid framåt.
När vi funderar på morgondagen glömmer vi den här dagen, för vi kan inte vara på två ställen samtidigt.
Och eftersom morgondagen är en illusion och den här dagen är verkligheten, är det bara det som är här och nu vi kan göra något åt.
Att det ibland känns som om tiden rusar iväg beror på att vi så ofta är frånvarande från verkligheten, antingen i morgondagen eller i gårdagen.
När vi är närvarande i den här dagen går tiden i exakt rätt takt.