Sitter och bläddrar i en bok som används i vårdundervisning, och ser att det finns ett avsnitt som har rubriken Människan. Det väcker min nyfikenhet och jag förflyttar mig till texten.
Till en början låter allting bra, människan ska ses som en helhet med det fysiska, psykiska och sociala.
Sedan spårar det ur när man kommer in på medvetenhet.
Medvetenheten består av minnet, tänkandet, förmågan att hantera information, viljan samt av förnimmelser och känslor.
Det enda av det här som kommer i närheten av medvetenhet är förnimmelser.
Allt det övriga är ytliga företeelser som kommer och går.
Medvetenhet är något mycket djupare och mera omfattande.
Det är förmågan att vara närvarande, att leva i nuet, att kunna se verkligheten som den är, att känna sig själv och att använda intuitionen som vägvisare.
Människan fungerar på det psykiska planet och hon har ett individuellt känsloliv och en unik upplevelsevärld. Hon tänker och hon kan följaktligen motivera och bedöma sina handlingar med sitt förnuft.
Människan fungerar förvisso på det psykiska planet också, likaväl som på det fysiska, men psyket är inte detsamma som hjärnan utan psyket är själen.
Det är ett rent önsketänkande att psyket sitter i hjärnan för det skulle göra allt så mycket lättare eftersom hjärnan är ett handfast organ. Själen däremot är något avsevärt mera diffust. Verkligheten är ändå den att psyket sitter i själen, oavsett om vi gillar det eller inte.
Människan tänker förresten sällan, utan det är tankarna som kommer till henne. De allra flesta människor har dessutom inte kontroll över tankarna, utan det är tankarna som har kontroll över dem. Därför kan man inte heller säga att hon kan motivera och bedöma sina handlingar. Det skulle kräva att hon har kontroll över förnuftet, vilket sällan är fallet.
Det är bara att se på hur oberäkneligt människor beter sig för att inse att det är så.
Förnuftet är alltså inte detsamma som medvetenhet, men vi kan använda medvetenheten för att ta kontroll över förnuftet. Det kräver att vi är närvarande med oss själva, och verkligen är medvetna om vad vi gör, säger och tänker (eller skriver).
Medvetenheten kan slutligen inte förklaras i ord. Den är vårt sanna jag, och går bortom både det fysiska, psykiska och sociala. Den måste upplevas för att förstås.