Så himla skönt
kom jag på mig själv med att uttrycka i blåbärsriset i går.
På en gång slog det mig att det ligger mera i det uttrycket än vad det kanske först verkar.
För där jag befann mig i blåbärsskogen var jag mitt i himlen.
Vi ser på himlen som något som finns långt där borta när vi tittar uppåt.
I själva verket finns himlen just där vi finns.
Jorden flyter omkring i rymden och vi är omgivna av rymd åt alla håll.
Det finns inga gränser mellan vår tillvaro här på jorden och det vi kallar himlen.
Jorden och himlen sitter ihop.
Himmelriket är mycket nära.
Det är just här där jag är.