Om jag vaknar tidigt på morgonen kan jag titta ut genom sovrumsfönstret och se solen gå upp i öster.
På kvällen kan jag gå ner till sjön och se samma sol gå ner i väster.
Solens upp- och nedgång eller snarare jordens rotation som skapar illusionen av solens upp- och nedgång är en av livets lagar.
Liksom att elden är het, och vattnet svalt.
Liksom att de fyra årstiderna kommer varje år.
Liksom att glädje följs av sorg, och sorg följs av glädje.
Liksom att natt och dag binder samman dygnet.
Liksom att liv och död följs åt.
Människan skapar sina egna lagar, och försöker kontrollera verkligheten. Och förundras över varför det inte fungerar.
För det första kan verkligheten inte kontrolleras. Den lever sitt eget liv.
För det andra är människans lagar nästan alltid en reaktion på någonting som hänt, och lagarna när de stiftas redan föråldrade.
För det tredje utgår människans lagar från det mänskliga förnuftet, vilket är så oerhört begränsat. Livets intelligens är gränslös.
För det fjärde kan människans lagar fungera endast om de utgår från livets lagar.
Livets lagar är eviga, människans lagar varierar efter tycke och smak.
Ungefär som modet i Paris.