Vad felas de vuxna?
Allt fler vill förbjuda lek på gårdar
lyder en nyhetsrubrik i dag. Och fortsättningen:
Grannsämjan kan ta stryk när alla ska samsas om samma gård under de soliga dagarna, och speciellt barns högljudda lekar kan reta gallfeber på en och annan granne. Allt fler vill förbjuda barn att leka på gårdarna.
Köp ett tält och slå upp det på en gravgård. Där är det ingen som stör er. De döda är mycket tysta.
Och ni befinner er redan i dödens väntrum och har lämnat livet bakom er. Det är bara era kroppar som befinner sig här på jorden, själsligen är ni redan döda.
Den som avvisar barnen avvisar också framtiden och livet.
Låt barnen komma till mig
sa Jesus. Han visste att utan barn finns det ingen framtid.
Så här säger Khalil Gibran om barn i boken Profeten.
Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.
Det är så sant. Vuxna i dag gör allt som står i deras makt, och dessvärre med viss framgång, att göra barn till små kopior av dem själva.
När hela världen skulle må så mycket bättre om de vuxna i stället tog modell av barnen.
Det är barnet i oss som låter oss leva.
Tacka vet jag gårdar där barn leker, stojar, sparkar boll, brottas, springer, hoppar. Lever helt enkelt. Det är ett tecken på friska barn och en frisk omgivning. Att det sedan blir ett och annat skrubbsår, lite meningsskiljaktigheter och en och annan söndrig fönsterruta är smällar som hör till.