Det är ett intressant fenomen i det här med skrivande, att man aldrig vet hur det blir.
Jag sätter mig ner och börjar skriva, en artikel, ett matchreferat eller ett blogginlägg och jag har anteckningar, en match eller en idé jag utgår ifrån men sedan formar texten sig själv.
Det blir som det blir.
Det är ett uttryck som min halvmoster som dog i slutet av fjolåret, nästan 95 år gammal, brukade använda och det har blivit något av mitt favorituttryck.
Mest därför att det innehåller så mycket sanning.
Vi tror ofta att vi har mera kontroll över tillvaron än vad vi i verkligheten har.
I själva verket har vi väldigt lite kontroll över tillvaron. Vi har inte kontroll över naturen, och vi har inte kontroll över vad andra människor tar sig till. Det finns så mycket i omgivningen som inverkar på vår tillvaro.
Det enda vi egentligen kan ha kontroll över är hur vi själva agerar och hur vi möter det som händer.
I övrigt blir det som det blir.
För tio minuter sedan hade jag ingen aning om att jag skulle skriva det här inlägget.