Begravning.
Prästen pratar om ytterligheter.
Det finns en tid för att plantera. Det finns en tid för att rycka upp.
Det finns en tid för att dräpa. Det finns en tid för att läka
Det finns en tid för att älska. Det finns en tid för att hata.
Det finns en tid för krig. Det finns en tid för fred.
Så ser verkligheten ut.
Den yttre verkligheten.
Men också den inre verkligheten.
Det som sker i det yttre är alltid en spegling av det som finns i det inre.
Var och en av oss bär på dessa ytterligheter.
Men vi blundar för den sida av oss själva vi inte vill veta av, och ser bara det vi vill se.
Dagens människa lever i en fantasivärld.
Vi vill plantera, men för att kunna plantera måste vi först rycka upp.
Vi vill läka, men kommer obönhörligen någon gång också att dräpa (med ord om inte annat).
Vi vill älska, men hatet är en lika naturlig del av den mänskliga känslokartan.
Vi vill leva i fred, men möten med andra människor leder oss ibland i konflikt.
Först när vi blir medvetna om att vi bär båda sidorna inom oss är vi i verkligheten.
Då kan vi också välja vilken sida vi vill odla.
Kommentera